-

Strax efter att Emil och Sofie förlovat sig byggde de upp den nya familjeherrgården, alldeles intill Stephanie. Men efter många partykvällar tappade Sofie greppet lite allt för ofta...

Paret sågs bråka många gånger, men den mest uppmärksammade konflikten är den som hände samma kväll som de skulle gå in i huset när det var färdigställt. Första gången tillsammans, första gången rakt in i framtiden. Men Sofie var på alldeles för dåligt humör, hon hade varit på puben och hade inte alls lust att gå in i någon fejkad framtid.

Fram tills dess hade Emil accepterat alla hennes små utlopp, men han var så besviken på henne. Hon hade gått tillbaka till samma ögonblick som när de träffats - när han avslöjade planerna. Hennes trots var helt absurt efter allt hon sagt om att ge dem en chans och att stå upp för familjen. Han krävde att hon samlade sig!

Efter det bråket spenderade de trolovade inte mycket tid tillsammans. Sofie begravde sig i ljuva toner och tankar på allt hon önskat sig...

... och Emil övade stenhårt på sina händiga färdigheter. På dagen var han en affärsman och på kvällarna någon som försökte få ordning på tankarna.

Sofie hade inget arbete och åt alltid frukost när Emil redan gått till jobbet. Hon ville inte möta honom. Han ville inte möta henne. Deras förhållande höll redan på att falla isär, nästan innan det ens hade börjat...

Och istället för att söka hjälp hos den människa som tvingat henne att bli ihop med Emil. Hon gick istället till sin pappa. Hon berättade allting och försökte ordna tankarna i huvudet, men hon hade svårt att acceptera sin situation - trots att hon bestämt sig en gång redan.

Olof ville inte lägga sig i Stephanies eller Sofies liv alldeles för mycket, så han gav Sofie enkla råd. Han sa åt henne att helt enkelt lära känna Emil på riktigt. Ge honom den chans hon bestämt sig för att ge. Han tyckte inte det lät som att de lärt känna varandra ordentligt än, men att de varit på god väg ända fram tills förlovningen. Kanske det var dags att inleda fas två, fördjupningen av relationen?

När hon gick därifrån var hon glad att hon frågat sin pappa om råd, trots att hon nog egentligen hade hoppats att han skulle säga; gå därifrån. Men vem vågar stå emot Stephanie? Någonsin?