Del 11 - När tyngdpunkten flyttas
Med Siobhans starka, oundvikliga ultimatum i ryggen gick Stephanie in på sjukhuset med vemod i kroppen. Hon hade aldrig brytt sig om någon annan, varför skulle hon behöva göra det nu? Det kändes jobbigt. Och svårt. Hur i all sin dar hade hon kunnat låta sig själv bli med barn? Hur tog man ens hand om en sådan sladdrig liten sak?
Inte nog med att hon mådde hemskt mitt i sina värkar, som kommit alldeles för tidigt, nu var hon tvungen att ta på sig något slags sjukhusskrud också. Ful och grön med meningslösa mönster på. Hon hatade att vara ful mer än något annat på jorden, och här stod hon nu med värkar och skulle snart få möta den lilla parveln som sparkat i hennes mage.
Stephanie som alltid vad säker på allt, kände sig nu helt vilsen. Det enda hon aldrig brytt sig om var nu det enda hon skulle tvinga sig själv att bry sig om. Iallafall för ett tag. Men tänk om det var svårt? Och jobbigt? Och kladdigt? Hur svårt är det att ta hand om en bebis? Hon kände för att ge upp. Men tänkte plötsligt på sin far och mor som älskat henne så högt. Hennes far hade aldrig velat bli pappa, men den dag Stephanie anlände i världen sa han att han aldrig varit så lycklig...
Så kom det lilla barnet äntligen ut. En flicka. Doktorn gratulerade henne till det välskapta barnet och log så brett att det såg ut som ett hån. Stephanie hatade när andra såg så där lyckliga ut.
Så när hon äntligen fått på sig kläderna, gick hon bort för att se på sitt barn. Men det kom ingen sprudlande lycka, som det hade gjort för hennes far. Surmulet och lite besviket lyfte hon sakta upp sin lilla dotter och såg på henne en lång stund...
... Och så äntligen kände hon något gurgla inne i kroppen. Det var som en eld, som smidde ett järnband kring hennes hjärta. Den lilla, lilla flickan hon hade i sin famn - det var hennes egen. Ingen annans. Så kände hon med ens att livet kanske kunde få en förändring, åtminstone en liten. Hon beslöt sig för att uppfostra henne enligt strikta mått och tänkte att hon nog skulle kunna klara vilket kladd hon en var tvungen att möta. Hennes dotter var så fin. Hennes eget barn. Hennes alldeles egen Sofie.Fortsättning följer...