Del 9 - När katten hoppar ut ur säcken
Med den stora nyheten om att Stephanie Fatale väntade sitt första barn med en okänd fader väntade hela kvarteret på ett avslöjande. Spekulationerna var förstås många, under den gångna tiden hade Stephanie umgåtts med inte mindre än sju män. Det kunde ju till och med röra sig om fler, ingen ju höll ordentlig koll på det stora huset och vilka som besökte det.
Något som det däremot hölls koll på var Stephanies rörelser ute på gatorna. Och det som hände hos familjen Cranning Den Där Dagen.
Fröken Fatale begav sig ut på promenad, dels för att visa upp bulan och dels för att gå hem till paret Cranning och deras son Loa. Hela kvarteret visste att Crannings försökte utöka familjen ytterligare, Janni önskade så att Loa skulle få ett syskon. Men processen var svår även den här gången och det hela tog mycket längre tid än någon avsett. Stephanie hade inte träffat sonen ännu, vilket hon ville ändra på naturligtvis. Loa ryktades vara ett begåvat barn med sin mors färger och sin fars sportintresse.
Det såg faktiskt ut att bli en riktigt trevlig eftermiddag!
Det såg faktiskt ut att bli en riktigt trevlig eftermiddag!
Ända tills Stephanie bestämde sig för att ta tag i Fredrik och hångla upp honom framför Janni och Loa. Alla tvivel som någonsin funnits i Jannis huvud blåstes bort av en orkanvind. En svart, giftig, ond och fruktansvärd orkanvind. Hon kunde inte tro sina ögon - vad för sorts människa valsar in i hennes hem och blottar sin affär med hennes man inför dennes familj? Ja, inte är det en vänligt lagd människa iallafall... Hur kunde Fredrik bara acceptera detta? Hur kunde han göra det från början?
Jannis ansiktsuttryck är en olycklig tillfällighet och stämmer inte riktigt överens med vad hon känner i detta ögonblick. Hon örfilar trots allt sin man bredvid hans älskarinna och sin egen son. Eller så beror hennes ansikte på att 1. Hon gillar att slåss. 2. Att hon är så chockad över vad som hänt. 3. Hon såg sin son och blev överfylld med kärlek.
Uttrycket i Stephanies ansikte innehåller å andra sidan inte några mysterier. Dagen hade inte kunnat arta sig bättre än den nyss gjort, Jannis reaktion var starkare än hon kunnat hoppas på och det kändes fantastiskt att vara tillbaka på banan.
Uttrycket i Stephanies ansikte innehåller å andra sidan inte några mysterier. Dagen hade inte kunnat arta sig bättre än den nyss gjort, Jannis reaktion var starkare än hon kunnat hoppas på och det kändes fantastiskt att vara tillbaka på banan.
Stephanies oväntade graviditet skulle visa sig vara något utav det bästa som hänt henne. Nu kunde hon plåga Janni med tanken på att barnet i hennes mage kunde vara det efterlängtade syskonet Janni själv ville bära. Tanken på detta överrumplade stackars Janni som en egen örfil och hon kände sig än en gång oduglig - hon visste ju att det berodde på henne att de inte kunde skaffa barn så lätt.
När Stephanie lämnat Crannings hem stod familjen kvar i splittror. Fredrik ångrade bittert sitt misstag. Janni undrade hur någonsin skulle kunna lappa ihop det här äktenskapet igen? Vill hon ens göra det? Bekymrat betraktar hon sin lille sons glada ansikte. Hans glädje och tilltro tycktes leva än. Och så insåg Janni; hon måste göra laga det. För hans skull. Om det så är det sista hon gör på denna jord.
Fortsättning följer...