S3 Del 10 - Uträknad hämnd
Hemma hos Fatale glider livet på som vanligt. I alla fall till synes. Sofie och Jenny har lika roligt ihop som vanligt, Stephanie och Paul ägnar mycket tid åt Cornelia.
En helt vanlig kväll efter deras gemensamma löprunda i kvarteret säger Stephanie att hon vill prata med Paul om något. Han undrar vad, men börjar undra om det har med deras dotter att göra. Han tycker nämligen att Stephanie varit väldigt egoistisk när det kommer till hennes uppfostran. Dags att prata om det också!
Tyvärr hinner inte Paul vänta på Stephanie och exploderar innan hon har sagt ett ord. Hon blir chockad. Paul uttrycker sitt missnöje över att hon "tagit beslag" på Cornelia från första början. Han vill också influera henne och inspirera hennes framgångar, de har han all rätt till. Stephanie blir chockad, men hon samlar sig fort...
Hennes ansikte förvreds och hennes röst blev mörkare när hon pratade. Om Paul ville spendera mer tid med Cornelia kanske han skulle spendera mer tid hemma, började hon. När hon fortsatte sa hon bara en sak: istället för att spendera den med din son. Paul blev så chockad. Han kände isen i magen. Hur kunde hon ha fått veta? Ingen visste ju. Eller? Vem visste? Han var körd. Han visste det.
Paul uteblev under kvällsmaten. Stephanie spenderade kvalitetstid med sina favoritflickor och kände sig rik. Rik inte bara på pengar, utan också på kärlek. En konstig känsla för någon som egentligen inte förstår det konceptet, men värmen i hjärtat går ändå inte att ta miste på. Hon älskar sina döttrar, hon älskar sin syster på något sätt - framförallt älskar hon nog att hon har fått tillbaka kontrollen.
Efter deras stora bråk gled de äkta paret längre och längre isär. Stephanie ägnade tid åt tjejerna, hon fortsatte lära ut piano till Jenny och Sofie...
... hon ägnade massor av tid åt Cornelia, läste sagor för henne och hjälpte henne med läxor. Det är egentligen inga nya handlingar för de två, men eftersom Paul dragit sig undan mer och mer ställde förstås Stephanie upp där han försvann. Inte henne emot. Kanske till och med meningen att det skulle vara så?
Paul begravde sig i arbete och spenderade allt mer tid i galleriet, och ju längre tid det gick - desto tydligare blev det att Stephanie hade honom lindad runt sitt finger. Hennes hämnd var lång och uträknad. Stephanie är inte den som accepterar svek, det vet vi - men hur länge ska hon låta Paul lida?